Ja, nu är det väl sommar på riktigt, härligt!

Zion växer och växer, är nu 6 månader gammal. En lockig men fin lite hund. Jag gillar min samarbetsvilliga kille, som gillar att träna. Nyfiken men kanske lite halvt osäker i vissa situationer och leker helst bara med syrran Jamie och Wilja. 

Vi kör fortfarande på med spår och lydnad och även lite vallning.

I vallningen blir jag väldigt frustrerad, första passet, ALLTID, så är jag totalt förvirrad och gör allt fel, trots att jag kanske har "lyckats" med det nån gång innan, jag behöver alltid ett pass för att komma in i de. Sen släpper det lite och jag hajjar vad jag gör, TILLS jag får en ny uppgift, kan vara en så liten som att Maja säger; gå diagonalt nu ist för i 8:or och VIPS total förvirring! Jag känner mig totalt värelös och skit kass inne i hagen, att det ska vara så svårt att fatta. Sitter jag utanför o kikar på de andra hundarn så hajjar och det ser ju nästan enkelt ut men så fort jag går in sjäv så blir det kaos, JAG VET att det är super svårt, men det är väldigt frustrerande att stå där inne och vara totalt förrvirrad. Det går för snabbt för min tankeverksamhet helt enkelt. haha! Det känns rätt hopplöst och synd, för Zion går fint där inne bland fåren, blir det fel så är det mitt fel! Kanske inte ska ha så stora krav att jag ska kunna direkt, detta är ju helt nytt för mig och vallning är ju en hel vetenskap (tycker jag)... men det är svårt att inte ha det! Jag ska iaf ge det en chans så klart, jag har ju ändå skaffat en vallhund! I Augusti ska vi på vall kurs, på Guldtackan, då hoppas jag få lära mycket!

 I lydnaden så jobbar vi med en korrekt fotposition, sätter sig gärna lite snett med rumpan en bit bakom mig. Han har fin kontakt med mig nu när vi börjat gått lite också, belönar nu efter bara nått/några steg. Jobbar mest med kontakten, positionen tar vi tag i senare. Läggande och ställande under gång, kör vi fortfarande med att jag backar. Har godis belöning för läggandet och leksak för ställandet.Började med att köra hopp-stå men har slutatt med det då vi inte fick till det, av nån anledning?! Apporten är fortfarande vårat "sämsta" moment. Det går vääääldigt sakta framåt men framsteg gör vi. Tar oftast hjälp av Maja som får sköta klickern i detta moment. Kul är det! 

JAG VEEEET Jag kollar ner alldeles för mkt i fotgåendet, men ska sluta med det, bums! 

Mobil filmer;

Ja och så spårar vi, han är rätt duktig och verkar gilla de. "Mjuka" spår är fortfarande bäst, hårda går liiiite bättre men fortfarande svårt. I skogen känns det bus enkelt, dock, kan han svamla ut ur spåret för att sedan leta sig tilbaka och komma på, ja just ja vi spårar ju.. men han har iaf bra drag och vill verkligen komma fram till belöningen. Det har ju vart ett himlans larv med det där jäkla selen, som han inte gillar. Skriker, haltar gör kullerbyttor, PÅ RIKTIGT, och blir helt enkelt sur när han har den på sig. Därav har det alltid strulat i början av spåret då han hellre vill lägga sig o rulla runt, men med lite ordning o reda så börja han sen spåra o då är selen som bortblåst. Jag har nu sista gångerna inte låtit honom rulla runt o tramsa, och han börjar faktiskt gå normlat i selen nu fram tills spåret och sist var det inga konstigheter alls och vi fick en fin start. Jamie fick i Söndags testa på sök och guuuud va kuuul det va att få figga åt lilla loppan, men har bestämt mig för att det blir spår för Zion. Får aktivera Wiljan med söket ist... 

Vilda Wilja får också träna, lydnads 2:an och spåra, hon är duktig med sin nos, men en tävling hund är det ICKE, sist vi spåra, så låg det en hare o slappa i spåret som sprang för livet när Wilja kom och jahopp... då skulle det spåras hare i ett väldigt uppstressat tempo, helst ville hon nog att jag skulle koppla loss och låta henne jaga, om hon själv fick välja. Hon lugnade sig faktiskt till slut och kunde spåra sista biten, men det tog ett tag. 

Hon är även galen i vatten, en promenad ner till vattnet är något jag helst slipper. Hon SKRIKER, SKÄLLER, GNÄLLER, DRAR I KOPPLET, SLITER I KOPPLET, FÖRÖSKER SPRINGA I KOPPLET, ja hon är helt galen, och jag blir så jävla arg på henne att jag nästan tuppar av..men inget hjälper, inte ens när husse (som hon har tusen gånger mer respekt), går med henne mot vattnet. Men det har ändå blivit mkt bad dessa varma dagar, jag brukar släppa henne vid bilen så får hon kuta ner till vattnet, så är problemet löst va... haha! nej usch, ska ta tag i detta............. nån dag! Kommer vi inte iväg och badar så brukar det bli en avsvalkning med vatten slangen på baksidan, det gillas också! 

Ett gläde hopp för sommar, semester, grillat och massa träning!

(haha, äsch, jag bjuder väl på denna bild)

Igår när jag satt på jobbet vid lunch så ringde min hundvakt och berättade att Wilja och Zion vart hemma själva hos dom mellan 10-12 och då gått bananas på ett kakao paket. Jag ringde vet. Som bad oss komma in direkt. Jag fick åka från jobbet tidigare o hämta upp sattygen, in till vet. Där dom fick varsin spruta och det tog bara nån minut sen var dom igång och spydde o spydde. Zion spydde mest kakao medans Wiljas var med ljusbruna, då dom först tänkte att hennes redan gått it i blodet men tänkte om rätt snart är det troligvis bara var så att valpen hade vart glupskare. Det låg ju även knäckemackor och pasta på golvet så det kan jag mer tänka att wilja kalasat med. (Dom bygger om köket hemma så hade alla torrvaror i kartonger på golvet). Vi fick ligga kvar i rummet över en timme för observation, som tur var hade jag min bästaste brorsa med mig, vi fick sen med oss hem en flaska kol som hundarn skulle få dricka vid 18.00 Vi var hemma igen typ halv 4, och la oss o vila lite, hundarna va väl mest trötta efter sprutan, kunde inte märka av nått symtom för förgiftning. Jag mötte upp Maja, Malin, Mathilda lite senare. Tur var väl de (då Henning är bortrest) för dom hjälpte mig att få i hundarna kolet. Med Wilja räckte det med att jag stod o öppna hennes mun o Maja hällde i, Zion däremot var lite svårare. Malin höll Zion, jag öppna hans mun och Maja hällde. Vi tog en kort promenad ihop med sjuklingen Link. Sedan fick dom liggga i bilen medns vi tog en låååång prommenad med alla de andra hundarna. Jag kollade deras puls igår nästan varje timme, den slog jämnt på båda hundarna och hade under hela kvällen samma "takt" alltså Zion ca 100/min och Wilja ca 70/ min. Jag tog även tempen på dom båda och båda hade 38,1. Jag var upp en gång i natt o kollade av dom och det var samma lika. På kvällen vid ca 21.00 fick dom käka, då var dom riktigt hungriga då dom ju tömt hela magsäcken på dagen. Idag ringde jag strömsholm och lyssna lite. Idag får dom inte gå en mils promenad men dom får gå promenad och träna och så.. Hon sa även att jag var in i god tid, antingen åt dom ju kakaon direkt när dom blev lämnade vid 10, då hade de gått 3 timmar men troligtvis så hitta dom inte den direkt och fick tag i den vid kanske 11, då hade det ju i sånnafall bara gått 2 timmar, hon sa idag att man kan hinna spy dom inom 6 timmar innan det sprider sig i blodet. Och det finns inte som rutin men vill man kan man ta ett blodprov om några veckor för att se om det finns i blodet. Men mina hundar har vart pigga o glada hela kvällen igår och idag är det full fart hemma, just nu vid kl 11.00 har det gått 24 timmar sedan det hände och symtom kan ju visa sig efter 4-24 timmar, så känner mig rätt lugn nu faktiskt! Men fy fan vilken oro jag har haft, jag hade i dom första typ 4 timmarna bara att dom skulle dö i tankarna, dom andra 4 timmarna hade jag gått från död tänket till läggas in på dropp tänket, och idag känner jag mig ganska lugn. Jag har nog aldrig googlat så mkt på orden "hund som ätit kakao" "kakao sorter" "hundar som överlevt en choklad förgiftning" "hund äter choklad" osv osv. Men som sagt idag känner jag mig lugnare och vi ser fram emot en härlig dag i solen!!!

2 groggy hundar från igår! Skit hundar!

I fredags åkte vi till Sala, jag, Maja, Veronika och Mikaela, för att valla ankor. Kul men ännu något helt nytt för mig. Var in 3 svängar och Zion hajjade inte riktigt vad vi höll på med.. åt mest gräs altenativ kastade sig mot dom i kopplet, det där med att smyga sig fram mot ankorna satt liksom aldrig. Men det kändes kul och detta kommer vi göra igen! Jamie och Maja tyckte jag gick väldigt fint sista svängen! Lördagen bjöd på vallning av får i regnet! Och jävlar vilket tålamod Maja har med mig alltså! Vi vallade i en liten större fålla (tror jag det heter) Dom 2 första passen fatta jag inte vad jag höll på med fast Maja förklarat så gick det för fort där inne och jag hängde inte med när Zion var i farten. Men mellan pass 2 och 3 gick jag in utan hund och Maja fick vara hund så jag sakta men säkert kunde gå igenom hur jag skulle röra mig där inne... Maja gick in med Zion så jag fick se, oj va fint han gick!! 3:e passet gick betydligt bättre och pollet trillade liksom ner för mig.. Fortfarande små saker jag måste tänka på men helheten hur jag ska röra mig där inne, det begriper jag nu! Haha, tog ett tag!! Jäklar vad kul det är!!!

Lydnadsträningen fortsätter, Zion har börjar hajja klossen och kan nu sätta sig i fotposition, nu jobbar vi på att börja gå... Ett steg i taget!